Hej igen bloggen!

Jag vaknade vid 8 av att det ringde på mobilen och någon ville ha skjuts. Snäll och dum som jag är så jag jag ja. Nu sitter jag hemma i soffan igen. Det är lördag, klockan är 09.49 och jag är ledig men vaken. Vad hände liksom?!



Det är ett diagram. Om du inte förstår så är du inte lika smart som mig. Och har troligtvis inte en släng av autism/asberger/adhd heller.

Hejdå

Kära dagbok.

På väg hem från jobbet stannade jag på Ica. Jag hade redan kl 16, då jag började, bestämt mig för att köpa hem ett sexpack. Och som jag har längtat hela kvällen!
Väl inne på Ica kom jag plötsligt ihåg att jag börjat ett "nytt liv". Jag motstod frestelsen och köpte en cola light istället.
Och ett rör Pringles.

Kära dagbok.

När man bestämmer sig för att göra en viss sak så gör man oftast precis tvärtom.
Så gör jag iallafall. Kanske för att mitt IQ ligger nånstans kring 48.

Kära dagbok.

Min rygg värker som bara den! Sladdar är inte att leka med.
Jag gör ett nytt försök till en långpromenad idag.

Kära dagbok.

Om jag inte promenerar hem från jobbet idag så ska jag bestraffa
mig själv genom 10 piskrapp med sladden till plattången.

Dags att knoppa. Obs, Lasse Kronér vägrar sova och det luktar sjuukt mycket sprit här. (Det är jag)

I natt ska jag klippa och klistra. Dels ska jag göra en "att-göra-lista" men även ett kollage till min syster. Hoppas hon inte läser det här nu då, så överraskningen blir förstörd tänker jag.
Jag kanske rentav fotar mina verk och lägger ut dom på bloggen, vem vet? Man vet ALDRIG med mig liksom.


Imorgon bitti är det helg och även löning. Det ska jag fira genom att bjuda min älskade (syster) på en go-fet-middag och kanske en liten öl också. Till mig förstås.

Så saknar jag fortfarande Bossejäntan också. Det är tomt utan min vän!
För att visa hur roligt vi har tillsammans kommer här ett utdrag ur en sms-koversation mellan oss två:

JAG
Kan vi inte mötas på stan
eller nåt? Eller är du för
bakis?

BOSSE
FAn va ja ha
huvevärk
-... Jo, bara ingen ser mig

JAG
Om du springer hinner
ingen se! Om du däremot
cyklar så kommer lasse
kroner hoppa fram ur en
buske och börja sjunga
kroatiska kampsånger. Det
är ganska ofräscht

BOSSE
Jag tar lasse!



Gokväll

Vet inte om jag är jag blir kissnödig när jag fryser eller om jag fryser för att jag blir kissnödig. På nåt sätt hänger det ihop iallafall! Nu är det dags att stoppa in ett täcke i påslakanet igen. Det var skönt så länge det varade. Som det brukar vara med allt.

En tanke till. Det är ganska jobbigt när man vill något men inte kan.


Dagens låttips

Poets - Vad spelar det för roll

Jag är den sortens tjej som äter kall brunsås med dessertsked och dricker mjölk direkt ur förpackningen.

men vi älskar varann ändå

Då och då får man chansen att vara en god samarit.

Lillasyster hade varit och provjobbat ikväll, och snäll som jag är så kom jag för att hämta henne så hon skulle slippa åka nattbussen hem. På väg ut till bilen kom en tjej fram till oss och frågade (på halvbra engelska) om vägen till Folkets Hus. Jag gjorde ett försök till att förklara vägen trots att jag varken visste var Folkets Hus låg eller kunde säga viadukt på engelska. Hon såg väldigt förvirrad ut men tackade ändå för hjälpen och cyklade iväg, och vi satte oss i bilen för att köra hem.
När vi svängde ut från parkeringen kände jag att jag var tvungen att försöka hitta till Folkets Hus genom att följa de anvisningar jag bara minuten tidigare gett den stackars utbytesstudenten. Det visade sig att jag gav rätt vägbeskrivning ändå, fantastiskt!
På väg tillbaka längs samma väg så började vi prata om att vi kanske skulle ha erbjudit den här vilsna männsikan skjuts istället för att kanske leda henne i en potentiell våldtäktmans famn. Vi började spana efter henne och till sist såg vi henne stå vid en mörk cykelväg. Hennes cykel verkade ha gett upp så hon stod och försökte återuppliva den. Jag stannade bilen mitt på vägen, klev ur, hojtade och frågade om hon ville ha skjuts. Hon tackade ja direkt (i ren panik, tror jag) och kom fram till bilen. Sen ändrade hon sig plötsligt för hon ville inte lämna cykeln mitt ute vid vägen. Vi gav oss inte, så vi föreslog att vi skulle stoppa cykeln i bagaget. Det gick hon med på! Sagt och gjort, vi tryckte in cykeln bäst vi kunde och begav oss sen mot Folkets Hus.
Jag är inte riktigt säker, men jag tror att hon försökte ge mig en kram när hon skulle tacka för hjälpen. Hon fann inte ord för hur tacksam hon var. Eller så beror det på att hon faktiskt inte KUNDE, för hennes engelska vi rent ut sagt jävlig.

Men historien slutar inte där!

Då vi är på väg att köra därifrån så vinkar hon åt oss. Det visar sig att hennes cykellås måste ha legat i cykelkorgen och därför fallit ur när vi körde. Jag säger åt henne att jag ska föröska titta efter det på vägen tillbaka, men att jag inte kan lova att vi kommer tillbaka. Hon är förstående och tackar än en gång.
Jag tänker att nu när vi ändå gjort oss allt detta besvär så kan vi väl lika gärna försöka hitta låset. Vi kör samma väg tillbaka (för fjärde gången) och när vi passerar samma ställe där vi plockade upåp henne så ser vi låset ligga efter vägen! Jag plockar upp det, och återvänder till Folkets Hus. Hon står kvar vid cykelparkeringen, och hennes ansikte lyser upp när hon ser att vi återvänt med den förlorade sonen. Låset alltså. Denna gång vill hon i gengäld ge oss pengar, men väluppfostrad som jag är så tackar jag nej, och önskar henne en trevlig kväll.

Att se glädjen och tacksamheten hos denna människa höjde temperaturen på mitt hjärta med några grader! Det är verkligen all sanning i uttrycket "Det är saligare att giva än att taga".

Jag har halsbränna! Hurra! Jag har aldrig haft det förut men idag fick jag höra att det troligtvis var det jag hade och inte början till halsfluss som jag själv trodde... Härligt va?! Jag börjar bli vuxen verkar det som!



(Nej, det är inte min hals. Denna tillhör en man)

Hem från jobbet går jag oftast samma väg. Jag hoppar av bussen vid stadshuset och går över tegsbron. Genar över mormors gård, går genom Tegs centralskola och sen är jag hemma.
Nu när snön smält så kan man räkna med att det sitter ett gäng högstadieungar vid lekplatsen på skolan varje kväll. Dom tjyvröker, är i princip alltid för lite klädda och pratar liite för högt för att det ska vara okej. Men so what, jag vet hur det är. Man var ju själv ung en gång i tiden. Hö hö.
Ikväll var inget undantag. Men jag märkte direkt att gänget som satt vid bänkarna var lite äldre än det vanliga packet, eftersom det även stod en risig volvo intill. Hursomhelst. Då jag går förbi och försöker vara så osynlig som möjligt så hör jag hur de börjar viska till varann om att någon borde säga något till mig. "Heej!!" skriker en kille till mig. Jag vänder mig om, nickar försiktigt och fortsätter gå, i hopp om att de ska återgå till att prata snusk, dra munbloss och tävla i vem som kan få iväg den häftigaste snorloskan. Men icke då. När jag passerat bänkarna börjar de alla skrika i munnen på varandra. En moppemustachprydd kille drar en ramsa av svordomar medans en övergödd tjej i bombarjacka och blonderat hår skriker "fuck you". Sen är jag inte riktigt säker på vad jag hörde men jag tror det var något i stil med "..i Sverige har vi något som kallas kösystem.. bitch". Typ.

Det hela var väldigt konstigt och barnsligt, men ja, man kan väl inte förvänta sig så mycket mer av några som lider av mental förstoppning och verbal diarré.

För några dagar sen beklagade jag mig över att jag hade på tok för mycket pengar kvar av lönen. Det får jag nu äta upp! Efter att ha impulsköpt en nästan ny garderob är nu pengarna slut. Poff, borta! Men det kommer nya snart, snart...

Det är sent och jag ska upp tidigt imorgon men jag är som nöjd ändå. Det känns bra just nu!